barrus

jaha, snart åker man då, jag orkar inte alltså, vaknade med ångest, tvång och hade jätteont i magen imorse.
jag har bett för att jag ska hitta jobb och lägenhet här.
har umgåtts och pratat med adam en del, vi var ute på en låååååååång promenad igår, och han sa att jag skulle försöka få tag på jobb här först, och såfort jag får nått så skulle jag höra av mig till honom, så skulle han försöka fixa en lägenhet åt mig, han hade visst några kontakter. det känns skönt, så man får lite mer hopp och motivation till att hitta något.

det var jätteskönt att prata med honom, han sa att jag skulle lita på mitt hjärta, och det är ju inget tvivel om vad det säger: "JAG VILL HEM!!!" adam skulle be för mig och ta med böneämnet till sina kompsar med.
det gav mig mer tro och hopp, när jag kom hem så la jag mig och bad en stund, det var jätteskönt!
jag bad om att våga förlita mig mer på Gud i dethär, jag har märkt att allt går mycket bättre om man vågar lita på honom och lyssna vad han säger.
jag litar på att det jag verkligen känner i mitt hjärta är guds vilja.
jag bad också om att jag och adam ska fortsätta bli vänner, vi verkar komma bra överenns och förstå varann väldigt bra.

hihi, två nya riktigt bra vänner på bara några dagar, det känns bra, eller iofs så är adam en gammal vän, så det var väldigt kul att träffa honom och få upp kontakten igen :)

och självklart har jag även bett för att få fortsätta hålla kontakten med dem under tiden jag är i motala nu.
hoppas verkligen jag får flytta upp snart, så jag slipper oroa mig.

men det är väl som adam sa: är man bra vänner så glider man inte isär och allt rinner ut i sanden.
och det stämmer nog, för mina bästa vänner, (den ena låg jag på BB med, och den andra fick jag när jag var 12) har jag ju haft kontakt med hela tiden fastänn jag bott i motala under 4 år snart.

så på ett sätt är jag inte orolig för att man ska förlora dessa nya vänner, då det känns så sjukt bra emellan oss.
men sen är man ju orolig med, men det är väl mänskligt, det visar att man har ett samvete och brr sig som sagt.

vad jag upprepar och gnäller känns det som... men det blir så när jag verkligen vill någonting och är osäker för hur allt ska lösa sig, då blir det jobbigt för mig, som jag skrev innan, jag vaknade med tvångstankar/handlingar, och på ett sätt känns det som ett tvång att skriva hur jag känner i detalj och upprepa saker, känns som det kommer gå bättre då.

ganska typiskt symptom för tvång egentligen, att man måste upprepa saker i tron om att det ska bli bättre.
jag vet att det låter helsjukt, men så är det.
lätt att säga att det bara är "dumma påhitt", men det är en helt annan sak att verkligen sluta med tvångshandlingarna.

men jag går ju hos en arbetsterapeut nu iallafall, vilket känns jättebra, jag ska dit på fredag igen, så ska jag väl berätta hur veckorna varit sen sist vi sågs.
men nu har det varit rätt jobbigt som sagt ett tag, och tvånget som alltid är med mig (mer eller mindre ska väl tilläggas)
blir ju värre när det är något jag verkligen hoppas på ska ske, som tex flytten, jobbet, behålla vännerna, (både vännerna här som jag talat om, men såklart även vännerna i motala när jag flyttar hem igen)

det känns som att om jag inte gör de saker som tvånget säger till mig så kommer det gå åt helvete med något av det jag kämpar för.
och eftersom det är aktuellt med jobb, lägenhet, vänner osv, så är det de som blir lidande för mig när tvånget kommer.

nu blev det massa gnäll igen, tolka det inte som att jag är nån mup som bara sitter hemma och tycker syn om mej själv, för så är det absolut inte, bara så skönt att få skriva.
det är faktist första gången jag skriver om mitt tvång, det är nog nyttigt att skriva ner sånthär, för då kan man se på det med andra ögon och förstå och kanske lära sig handskas med det bättre.

aja... har fått prata av mg med mamma, mormor och adam nu iallafall, och det känns som at det int var en slump att jag träffade adam en natt kl 3 och sedan flöt det bara på.
känns verkligen som att Gud har en plan för mig här i mora, och då kommer det gå bra såklart, och at jag fick två nya kompisar på så kort tid och adam lovat hjälpa mig känns bara inte som en slump, speciellt inte eftersom allt verkar flyta på så bra mellan mg o mina nya vänner :)

hihihi, tjat tjat, jaja, jag vet, men jag måste få "fläkta ur" lite :P
be patience please ;)
det känns så lättande nu efter att jag fått be och prata som sagt och jag fått tips och råd osv.

men nu ska jag äta, får se om jag skriver nått mer innan jag åker, detta med blogg är ju trotts allt väldigt kul och nyttigt :)

puss hej