...men vi ses i himmelen igen, min älskade vän...


Jag pratade med dig för bara några dagar sedan.
Vi pratade om att ta några bärs och chilla.
Varför tog det slut så tidigt... vi hade ju nyss tagit upp kontakten igen och snackat om allt vi skulle göra i sommar :(

Vi var med i samma församling när jag var yngre, det var där vi blev bekanta.
Visserligen umgicks vi inte så mycket då, eftersom du var några år äldre, men någonting fanns där ändå.
Sen stack du till stockholm och började jobba och jag till motala.

I vintras möttes vi plötsligt efter flera år,  vid trappuppgången hos morsan och bestämde oss för att börja umgås igen.
Sen åkte jag hem till motala och jag minns hur vi snackade om att  vi skulle ses och ha kul när jag kom upp igen.
Jag bestämde att åka upp nu på tisdag, så jag ringde och berättade för dig att vi snart skulle ses.
Du nämde att du skulle äta middag med en ny brud i helgen, och lovade att berätta allt över några öl i veckan när vi skulle ses.

Allt det vi pratade om att göra i sommar, jag fattar inte att det aldrig kommer ske... det har inte gått in än att du är borta.
Du och jag Adam, vi fick inte mycket tid tillsammans, men den tiden vi fick glömmer jag aldrig.

Det  hugger i bröstet varje gång jag tänker tanken att du är borta och jag vet inte vart jag ska göra av all information.
Jag mår fysiskt illa och vill spy...

Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig Adam, så mycket kul vi skulle gjort tillsammans, men allt det får vänta.

Jag fattar verkligen inte, får inte in i huvudet att du inte längre finns här och att vi inte kommer ses nästa vecka...
eller veckan efter det...

... men vi ses i himmelen igen, min älskade vän (F)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0